mitt hjärta går i tusen bitar....

Nästan i alla fall :/
Pio (kattungen) som jag tog hand om har ett hem. Han var efterlyst i HP idag och jag pratde nyss med hans ägare. Jättetrevliga. Sonen i familjen saknade honom jättemycket och mamman var otroligt tacksam och glad för att jag hade tagit hem honom. Känns skönt. tänkte ju inte fästa mig så mycket vid honom då jag visste att chansen fanns att jag skulle behöva lämna tillbaka honom om jag hittade ägaren. Men hur kan man inte fästa sig vid en så mysig lite gosig kattunge? Åh, jag är ledsen idag. Men ändå glad.

Nu vet jag inte om jag ska skaffa en ny kattunge eller ej. Gizmo har ju verkligen gillat att ha en kattkompis här hemma...men så vet man ju inte hur det skulle funka med nästa? vad ska jag göra?

<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback